Åh så jag har saknat min gröt! Har inte ätit det på jättelänge nu, men i morse blev det sen frukost med fiberhavregrynsgröt. 

                                      
                                       Fibergröt med psylliumfrön, björnbär och skivad banan. Mumma!
                                       
                                 Twinings svarta russin, äpple och kanel te. Känns väldigt juligt med detta tet just nu!


Har äntligen köpt den nya Kent skivan. Så nu ska det lyssnas! Kent är de enda jag köper skivor av fortfarande. Vill sponsra dem på nått sätt, eftersom de ligger nära hjärtat. Återkommer i alla fall när jag hittat min nya favorit låt =)

                                      


Saknar er sötisar! Lovar att snart vara tillbaka.
Ni är så fina

Under bara en minut hinner min hjärna uppfatta säkert 10 olika alternativ till förändring på mitt liv. Det kan vara sätt att blir frisk på men som tar tid, det kan vara snabba bantningskurer som jag vet inte kommer hålla i längden eller så är det sjukdomen som ger sitt förslag på varför jag ska fortsätta vara sjuk. Ja man kan säga att alla sorters tankar far genom mitt huvud under denna minuten. Hur vet man då vilket som är det rätta? Vilket av alla förslag man ska lyssna på? Finns det bara ett rätt eller är utvägarna många? Jag ifrågasätter mig själv lika ofta som en ny tanke far genom huvudet. Och jag tappar därför bort mig i stort sätt hela tiden. Det jag åtminstonde är säker på är att det måste ske en förändring. En förändring som för med sig nått positivt. Något som inte bara innebär en föränding utan också ger en.

Jag och min hjärnskrynklare M har båda två kommit fram till att efter ganska många veckor (sen jag började i samtal återigen) utan en förändring utan faktiskt en förvärring, så måste jag ha mer hjälp. Det räcker inte med samtal utan jag måste få mer hjälp och stöd för att kunna bryta den onda cirkeln jag är inne i. Frågan är bara vilken sorts hjälp jag vill ha? Och som dessutom känns rätt? För det spelar ingen roll för min del om en psykolog och ens familj säger en sak, jag måste själv tro på det. Annars finns det ingen mening med det och man skjuter bara upp problemet tills vidare. En förändring måste man vara beredd att satsa på om det ska funka. Man behöver inte vara hundra procent motiverad, men man ska kunna tro att det kommer att lyckas. 

Jag har länge funderat på dagvård igen. Sist jag gick på det var ca två och ett halvt år sen tror jag, snart tre till och med. Då hade jag inte så stor nytta utav det, för innerst inne var jag inte färdig med sjukdomen och jag var definitivt inte redo att bli frisk. Tvärtom är det nu för nu är jag redo! Det svåra är bara att det finns ett framförallt inre motstånd och ett ganska stort yttre motstånd också som säger att jag inte kan ta emot den hjälpen nu (svårt att förklara så jag håller det för mig själv). Detta är för mig det enda hindret till att våga ta det steget. Så på grund av allt detta så känner jag mig jäkligt förvirrad och helt koko i huvudet. Hur fasiken ska man kunna hitta rätt i denna röran?

Så just nu tänker jag jäkligt mycket på vad det ska bli av mitt liv. Hur jag ska kunna ta mig ur detta. Och hur jag ska gå tillväga för att komma till slutet. Jag tänker. Och därför skriver jag inte lika mycket som jag brukar. Just nu får det vara så. Tills jag hittar tillbaka.

                                      
                                                             I am not myself I have so much on my mind

Kärlek från Mig

Denna låten har betytt mycket för mig när jag var yngre. Har gråtit floder till den... shit alltså den är grym! Så härligt att få höra den igen <3
  

I'm so tired of being here, suppressed by all my childish fears
And if you have to leave, I wish that you would just leave
Your presence still lingers here and it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me


                                                                                                                                                         LOVE      

Frida åh gud va jag saknar henne! Vi har kännt varandra sen sjuan och vi har så in i helvete roligt ihop!

Belliboll som jag också kännt sen sjuan! Så fin och speciell! Skratt är självklart!

Goda tider i gymnasiet...Jag själv, Tina och Love!

Min knäppa Love som jag blev väldigt nära vän med i gymnasiet. Vi har såå kul ihop =)

Min helena och jag!

Jag själv min katt och min favorit irani Ariana (älskar Iranier så jävla heta)!


Sen känner jag en otrolig saknad efter min kropp! Vill vara fint smal och inget annat... Ska tillägga att jag absolut INTE vill vara underviktig. Jag vill vara frisk men ändå smal, vilket självklart går att nå!



Kärlek till Mina Älsklingar

Just nu mår jag skiiiit. I förrgår skulle jag till Östra men det gick inte särskilt bra. Fick en ångestattack som bara växte och växte innan jag skulle till sjukhuset och som fick sin topp när jag kom dit. Mamma körde som vanligt och hon tvingade mig att i alla fall gå upp dit och säga att jag inte orkade ha samtal. Så gråtandes gick jag upp och letade upp M och när vi kom in på hennes rum så brast allt. Jag bara grät och skakade och fick en blackout. M försökte lugna mig och hon förstod ju verkligen att det måste få vara nog nu. Att jag behöver mer hjälp och att det måste ske nu snart. För jag sa som det är att jag inte orkar mer och fortsätter det såhär länge till vet jag att jag till slut kommer ta livet av mig. Hon frågade flera gånger om det ändå inte var bäst att jag åkte till psykakuten för att jag var i sånt dåligt skick. Men jag ville bara hem och sova. Hade inte kunnat sova på över två dygn på grund av all ångest och var helt färdig.

Efter att jag lugnat ner mig så bestämde vi tid på måndag kl 8, för att prata om hur vi ska göra. Jag känner verkligen att mitt tillstånd har blivit mycket värre hela tiden. Och att ju mer jag vill ifrån sjukdomen desto större grepp om mig får den. Jag är verkligen fånge av Mia. Sen jag började på Östra igen har det faktiskt inte blivit bättre, tvärtom. Det är konstigt, men jag är verkligen på botten igen. Om inte ännu längre ner.

Just nu äter jag bara mackor och yoghurt med flingor. Vet inte varför, men det är väl för att det är lätt att göra i ordning. Orkar inte laga mat, det ger bara ångest.

                                                
                         Min nyfunna favorit är Soyghurt från Carlshamn. Har bara smakat blåbär som är supergod 
                         tillsammans med naturell yoghurt. 
                                                                      
                                                               Jättegoda och superkrispiga flingor från Nestlé

                                       
                               Mina nya favoriter är Fazers frökusar. Ett supermumsigt dinkelbröd med solrosfrön.

       Till mackan är det bredbar leverpastej som gäller. Åt alltid det förut, så jag tänkte att det var dags nu igen.
                                                                          

Nu har jag också bestämt mig för att titta om alla Lost boxarna igen (tredje/fjärde gången?). Jag har besällt den nysläppta femte säsongen. Så nu har jag snart allihopa i samlingen.
                                                                                  

Hoppas ni mår bra!
Puss & Kärlek

Ohh dear lord det är nästan orgasmvarning på den här snubben alltså. En elvis immitatör Joseph Hall från American got talent och det är nog den bästa jag sett. Han är inte tjock och skallig som alla andra som härmar Elvis är, nej här snackar vi pudding alltså! Damn, lätt den hetaste killen jag sett på läääänge!!

 Bort med alla kraven och fram med snällheten mot mig själv. Ta hand om mig utan att smyga fram med alla kraven
      och stressen att bli frisk.

 Planera fem mål mat och FÖLJA DET. Vanlig hälsosam mat, och inga konstigheter.


 Göra små saker under dagen som ger mig glädje.


 Gå upp i tid! Oavsett när jag somnar så ska jag ställa klockan och börja få rutiner igen.


That´s it for tomorrow. Känner att det räcker så, för jag vet att bara detta kan göra underverk för mitt välmående!


Brukar ni sätta upp mål inför morgondagen eller veckan?

                                                                                                 

Fan alltså jag blev så jäkla excited just nu! Var och handlade med mamma och tänkte deppa ner mig i en stor godis påse (eftersom jag hetsåt igår), men under tiden vi var där så ändrade jag mig. Så nu sitter jag här med ett exotiskt fruktfat istället. Wieee! Minns inte sist jag kunde vända en planerad tröstätning till nått som är friskt. Jag känner mig så jäkla stolt. Nu hoppas jag bara att det håller i sig, För jag vet ju att sånt här kan ändras snappt. Men det skiter jag i, för jag tänker njuta av denna vinsten så länge det går =) hihi det är jag värd!
                                      
                                      Annanas, papaya, röda och gröna vindruvor, kiwi och färska dadlar. Mumms!
                                      Åt alltid färska dadlar när jag hade anorexia. Det var okej att äta ibland, för
                                      om jag ändå skulle upp i vikt så kunde jag ju få unna mig (dadlar är dyrt).

                                                      
                                           Lite inspiration av Topp Hälsa. Har bestämt att jag ska testa att laga lite nytt!

                                                              
                                                               Självklart mina tuggummin!
  

Nu ska jag käka upp min frukttallrik och fortsätta försöka hitta inspiration och motivation =)


Puss & Kram

Jag ska verkligen börja med en ny sak. Jag ska bli vän med maten. Laga mer egen mat och kunna tillåta mig att tycka att det är gott. Men framförallt att jag ska tillåta mig att äta mig mätt. Bort med allt bantande, för det är just det som har gjort att jag gått upp i vikt. Jag blir inte smal av att utesluta viss mat. Tvärtom slutar det bara att det är just den maten jag hetsäter och att det är den maten kroppen skriker efter. Kroppen behöver alla näringsämnen annars kan man få näringsbrist och en kropp som går på reserver. Vilket absolut inte är bra i längden. 
                                                               
Jag har märkt att det jag och min kropp mår bäst av inte är det min hjärna mår bäst av. De säger helt olika saker. Hjärnan säger inga kolhydrater och inget fett, så sällan som möjligt och att inte äta sig mätt . Medans Anna och kroppen säger varierad mat och alla näringsämnen, regelbundet på ungefär samma tider, inget bantande och att äta sig lagom mätt. Jag behöver börja lyssna på Anna, för hon vet egentligen på vilket sätt hon borde äta. Acceptera att du har den sjuka hjärnan just nu men lyssna inte på den. 

                 

På nått sätt känner jag att jag börjar ge upp mitt sjuka liv. Jag har inbillat mig så länge att jag kan leva ett liv som anorektiker eller bulimiker och att jag ska kunna vara smal och lycklig. Men det är inte så det fungerar i verkligheten. För en lycklig ätstörning är bara en illusion och inget annat. Vi strävar efter det perfekta, men det finns inte. Vi blir aldrig nöjda, vilket inte är så konstigt för det vi vill åt (smal och lycklig) finns inte. Självklart kan man vara smal och lycklig, men smal in våra sjuka ögon är inte inom normalgränsen utan underviktig och benig.
I vilket fall börjar jag ge upp min sån illusion ibland. Jag skiter i om jag inte blir så smal som jag egentligen vill bara jag kan få må bra och bli nöjd med mig själv. Det är inte värt det längre. Jag vill sluta hålla på och bara bete mig som vanligt folk. Jag menar orka hålla på att banta och tokträna hela livet. Det finns ju ett annat liv som är miljoner gånger bättre. Det livet vill jag leva. Så nu ska jag börja äta, inte banta!

Min friska sida har upptäckt att man inte blir fet av att äta vanlig mat. Det man blir fet av är att banta så att kroppen börjar skrika efter mat. Att äta vanlig lagad mat gör ingen människa fet. Mat finns ju för att vi människor ska kunna överleva inte för att vi ska må dåligt. Även om det känns som att var och varannan människa har problem med antingen undervikt eller övervikt (olika typer av ätstörningar). Vi borde tänka efter varför vi egentligen borde äta. Fråga er det ibland och tänk efter. För vi har alla svaret på det innerst inne. Tänk då också på det när det blir kämpigt med maten. Ta fram eran friska sida och fråga er själva varför ni behöver maten. Ät med både hjärna och hjärta . Och gör allt med måtta. Är det svårt, gör ett matschema tillsammans med någon du är trygg med och som vet om dina problem. Mat behöver inte vara en fiende.

Så en sammanfattning och lite tips:

 Bli vän med maten. Laga egen mat, tillåt dig att äta det du tycker om, ta fram nya recept osv. Du behöver inte
       bli en mästerkock men du kan lära dig att uppskatta mat på ett friskt sätt.

 Ät av all mat! Utesluter du nått är det bara det du kommer vilja ha sen. Tallriksmodellen kan väl inte bli ett
       bättre alternativ. Både kroppen och själen behöver mat.

 Sluta banta! Bantning leder inte till nått gott. Behöver du gå ner i vikt eller upp är inte bantning den rätta
       lösningen. Förändra hellre din livsstil. Och gör nått som är för livet ut.

 Ät dig mätt! Att gå runt hungrig blir du inte frisk av. Du tänker bara ännu mer på mat och kan inte leva ditt liv
       utan en massa dumma tankar. Kroppen blir lugn när den får lagom med mat och är du mätt försvinner mycket
       av de kroppsliga besvären som ofta påverkar det psykiska.

 Gör en lista på varför du behöver äta och titta på den emellanåt. Sätt upp den i köket nånstans där du ser den
       varje dag så att du blir påminnd om varför just du behöver maten. Peppa dig själv!!

 Gör upp ett matschema. Har du svårt att äta det du tänkt. Gör upp ett matschema med nån som har ett friskt
       förhållande till mat och bestäm både mat du behöver och sånt du tycker är gott. Mat ska både vara en     
       njutning och en nödvändighet. Man kan inte gilla allt, men man kan äta ändå.


Hoppas ni kan ta till er nått av det här. För mycket av det kan verkligen hjälpa oavsett typ av ätstörning. Har ni några egna knep ni tar till för att hålla er på rätt bana med maten?


Ta hand om er!